Jag, jag och jag

Tror att många har en uppfattning om mig som självsäker, kaxig, en som inte låter sig tryckas ner, oftast vill vara i centrum och att jag trivs med det men inners inne så stämmer det inte alls.
Visst med mina absolut närmaste stämmer det till 100%.
 
Jag är inte självsäker, jag är inte kaxig, jag är faktiskt väldigt osäker. Har väldigt svårt för att tycka om mig själv.
 
Får ofta höra från mina nära att jag måste börja tro mer på mig själv, att jag måste börja tycka bättre om mig själv och att jag inte ska vara så osäker och tillbakadragen. Det är något jag kämpar med och det är något jag själv tycker jag blivit bättre på. Men jag har fortfarande en bra bit kvar.
Jag har svårt för att ta emot beröm och komplimanger. Det går in genom ena örat och ut genom andra.
 
Jag vet att min familj älskar mig och jag vet att mina vänner gör lika så... Jag vet även att jag inte alls har svårt att ta kontakt med nya människor och jag får oftast bra respons tillbaka från dom jag möter..
Men jag får även höra ofta att anledningen till att saker blir som det blir är för att jag inte vill ta emot beröm, jag blir osäker på mig själv,  jag vågar inte släppa in mina känslor och jag drar mig tillbaka...
Jag är helt enkelt rädd för att bli ledsen och sårad IGEN...
 
Jag hamnar ofta i perioder där jag bara vill vara själv, perioder där jag hatar mig själv, perioder där jag bara vill gråta, perioder där jag bara ligger i ett mörkt rum och stirrar...
Ofta kommer dessa perioder i en kombination när det blivit för mkt av allt...
Tror att en sån period är påväg nu..
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback